_LE_auto_x4_edited.png)
Vad är framtid utan cancer?
Framtid utan cancer är en plattform skapad för att sprida kunskap och hopp. Målet är att ge stöd till alla som berörs av cancer, både patienter och deras närstående.
Här delar vi viktig information om sjukdomen och erbjuder praktiska råd för att underlätta vardagen, oavsett om du är direkt drabbad eller vill stötta någon i din närhet.
Genom våra samarbeten med engagerade personer och företag kan du även köpa produkter där en del av intäkterna går till Cancerfondens viktiga arbete, för att bidra till en framtid utan cancer.
​​
Följ oss gärna på Instagram och Facebook
Min historia - Therese
24 juni 2024 förändrades mitt liv, rejält! Efter ett besök hos vårdcentralen, efter diffus huvudvärk under våren, blev jag skickad på en röntgen. Där upptäcktes en förändring i hjärnan. Sen gick det fort… Ner till Varberg, utskriven med öppen retur, biopsi den 8/7 på Sahlgrenska och sen analys av vävnadsproverna. Första beskedet var att tumören bedömdes vara låggradig och lugn. Men 14/8 förändrades det! Min tumör bedöms nu vara allvarlig, en 4a på den 4-gradiga skalan och aggressiv.
Sämsta sorten och ingen bra prognos. För stor att operera, för stor att stråla så då kvarstår bara cellgiftbehandling. Nu har jag tagit två doser cellgifter. Utvärdering av behandlingen ska ske den 19/11. Klart vi vill veta…. Eller?
Jag och min familj behöver ett svar från sjukvården att utgå från. Jag vill att de säger att jag överraskar dem och att jag svarar otroligt bra på behandlingen. Annars blir det att prova på en annan cellgiftsbehandling. Fast den jag får nu är bäst! Så att leva mitt i krisen med tankar som ibland snuddar det mörkaste av mörkt försöker vi fylla livet med glädje, kärlek och skratt. En riktigt berg-och dalbana.
Varje år får 75 000 personer en cancerdiagnos. Sju av tio av de som får en cancerdiagnos överlever. Men det innebär fortfarande att tre av tio… Klart att jag vill vara en överlevare! Tumören ska med humor, kärlek och svensk sjukvård fördrivas! Runt om mig finns hela mitt nätverk, som ger mig och min familj styrka och mod. TILLSAMMANS tar vi kampen för överlevnad! Jag hoppas att alla som kämpar mot cancer har någon, några eller många omkring sig. Ensam är inte stark! Så be om hjälp, ställ upp och finns där för varandra.
Berättelser
NILS
Nils var 7 år när vi fick det hemska beskedet att han hade en stor tumör på 12,5*10,5 cm som utgick från bukspottskörteln och växte i hans lilla mage. Väldigt ovanligt på barn och det fanns bara 7 dokumenterade fall i världen innan och därmed var det svårt att veta hur det skulle behandlas. 4 tuffa år följde med bl.a. en multivisceral transplantation av alla bukorganen, avstötningar, lymfom, en blodsjukdom och stamcellstransplantation med celler från storebror Gustav. Men kampen blev för tuff och 11 år och 3 dagar gammal somnade han lugnt in med hela familjen samlad runt sig. Det är 10 år sedan nu och sorgen har tagit en annan form men saknaden blir bara större.
LENA
Min mamma kämpade mot cancern – och lämnade en kärlek som aldrig dör I oktober 2003 förändrades allt. Cancern blev en del av vår vardag, och mitt liv vändes upp och ner. Jag kommer aldrig att glömma den dagen då pappa knackade på dörren, med tårar i ögonen, berättade att mamma var svårt sjuk. Cancern drabbar alla i dess närvaro. Utöver själva sjukdomen i sig, blev cancern en känslomässig berg- och dalbana, där hopp och förtvivlan växlade konstant. Vid varje litet positivt besked flödade glädjen, men vid negativa besked sjönk vi alla ner i en bottenlös sorg. Det är svårt att beskriva den känslan – en ständig kamp mellan att hålla fast vid hoppet och att förbereda sig för det värsta.
KAJSA
Då, första gången, för nästan exakt femton år sedan hittade jag den. Den lilla, lilla knölen som kändes som en kikärta. Det var söndag morgon och jag bestämde mig för att gå till vårdcentralen dagen därpå. Jag fick remiss till Varbergs sjukhus och där blev det mammografi, ultraljud och biopsi. Några veckor senare konstaterades bröstcancer. Det var i november 2009. En så kallad tårtbit opererades bort och sedan följde mediciner, cellgifter och på sommaren 2010 strålning. Jag hade turen att må bra, inte känna av så många biverkningar och jag blev otroligt väl omhändertagen av vården. Efteråt var det medicin som gällde. En tablett om dagen i fem år samt årliga kontroller. När jag bara hade en karta kvar gick en väninna bort i just bröstcancer. Hon hade valt en annan väg än den medicinska.
JENNIE
Mitt namn är Jennie och jag är 47 år gammal. Jag bor i Norrköping tillsammans med min man och våra två barn. Jag arbetar som specialpedagog på en mindre F-3 skola.
I maj-24 hittade jag en knöl, stor som en oliv, i ena bröstet. Oron slog till direkt. I Östergötland blir man hänvisad direkt till Bröstenheten i Linköping. 10 dagar av väntan började innan jag skulle få mitt lugnande svar. Eller vad jag i alla fall trodde skulle vara lugnande. Men beskedet var inte lugnande! Ganska direkt sa läkaren att det var misstänkt bröstcancer. Jag fick under den närmsta timmen genomgå mammografi, ultraljud och biopsi för att sedan få åka hem. Efter det blev jag kallad till MR-röntgen innan de kunde ge ett definitivt besked. Hormonkänslig cancer. Operation planerades in omgående och i mitten av juni var det dags. Konstigt nog var jag ganska lugn inför operationen då läkaren sagt att det troligtvis kommer att räcka med operation, 5 omgångar strålning och behandling med hormonblockad under 5 år. Operationen gick bra och läkaren var nöjd över att ha tagit bort all synlig cancer.
Alexander
Måndagen den 24e juni är jag och min sambo påväg hem från veterinären med vårat lilla familjetillskott Charlie på 9 veckor. Livet är asgrymt! Mamma ringer på telefonen o vi får upp ljudet i bilen. Man hör på brusandet att dom redan sitter i bilen. Vi pratar lite o sen säger mamma o pappa att dom är påväg till Varberg. Jasså va ska ni hitta på där undra jag. Vi ska till sjukhuset… Jag hinner få en liten konstig magkänsla men kan absolut inte fatta hela våran familjs liv är påväg att vändas upp o ner. Dom har hittat en hjärntumör på min mamma. Jag skrek rakt ut, skrämde livet ur både min sambo och min lilla valp. Mamma, som är hela det här jordklotets bästa människa. Hur fan kunde de här hända just henne.
